prols | 9/2001
Flygblad: Terrorism

Efter terroristhandlingarna i New York har politiker från alla partier och länder kallat oss samman för att försvara "vår demokratiska stat" mot den "ociviliserade världen". Vi tror inte att någon stat, vare sig en amerikansk, tysk, irakisk eller afghansk, kan rädda oss från terrorism. Därför att staten både behöver terrorism och själv agerar på ett terroristiskt sätt varje dag.

Staten agerar i intresse för de som profiterar på andras fattigdom; företag som får oss att slava för dem, aktiehandlare som spekulerar i profit och vapenhandlare som tjänar på alla krig i världen. På detta sätt drar sig inte den "demokratiska staten" från att antingen massakrera tusentals oskyldiga (t ex. i Gulfkriget och i Jugoslavien) eller att stödja krigsledare i andra länder. Exempelvis stödde USA Irak och talibanerna under kriget mot Iran respektive Sovjetunionen, endast för att nu utropa dem till sina huvudfiender. Men det måste vara värt det.

Terrorism är en del av verksamheten. Attackerna i USA är ett resultat av en terroristisk utrikespolitik för USA (och inte bara i Mellanöstern), och även en del av makt- och pengaspelet. Människor som bin Ladin försöker försvara "sitt område" mot konkurrenterna (utländska arméer och företag), så att de kan härska och exploatera folket själva. Därför kan de varken agera mer eller mindre barbariskt än västarméerna - eller skulle du kalla NATO:s uranmissiler mot de irakiska och serbiska folken "civiliserade". Hela den religiösa ("heligt krig"), nationalistiska eller humanitära (de "goda" mot de "onda") hysterin döljer bara det faktum att folk dör i sina respektive ledares intressen. Detta var vad som hände den 11:e september i New York.

Arafat, PLO-ledaren, kallades "terrorist" i decennier. Efter att han tvingade sig fram i "sitt eget område" accepterades han som statsrepresentant. Hans tidigare terroristgrupper är idag statsarmén, och kan erbjuda internationella företag (t ex. DaimlerChrysler) en billig arbetskraft på "sitt område". Födelsen och vidmakthållandet av alla stater är en blodig process.

Alla stater behöver en intern och en extern fiende för att hålla "sina" arbetare under kontroll, trots sociala nedskärningar och en ökad utsugning. Terroristhandlingen i USA kom lägligt för statsrepresentanterna i de industrialiserade länderna och särskilt för Bush. Sedan ungefär ett år tillbaka har den ekonomiska krisen i Europa och USA slagit till ordentligt. I USA har en miljon arbeten förlorats i industrin. Opel vill minska sin produktion med 15 procent. "Den nya ekonomin" börjar se gammal ut (t ex. vill AOL säga upp 20 procent av sin personal i Tyskland. På Hewlett Packard och andra företag är lönesänkningar överhängande). Aktiepriserna har sjunkit dramatiskt. På vilket sätt kan politikerna förklara varför framtiden ser så blek ut, torts allt slavarbete för mindre pengar de senaste åren, trots all producerat välstånd och högteknologi runt omkring oss? Hur tänker de förhindra oss från att slå tillbaka mot de sociala nedskärningarna och avskeden och framtvinga våra egna behov emot profitbehoven och aktiepriserna? Efter attackerna kan de fortsätta med sina krisåtgärder som anti-terroråtgärder och räkna med vårt godkännande, av rädsla för ett nytt krig.

De förklarar:
- Den ekonomiska krisen är inte resultatet av det ekonomiska systemet, utan av osäkerheten på grund av terrorismen (T ex. Den 16 september, efter vågen av kamp inom flygsektorn, ville flygbolaget "Continental" sparka 12 000 personer och förklarade åtgärden som ett resultat av terrorhandlingen).
- Vi måste alla förena oss, vare sig vi är rika eller fattiga, mot de "islamiska barbarerna"; var och en som kämpar emot åtstramningsåtgärderna eller det ökande trycket från arbetsgivarna agerar å terroristernas vägnar.
- Hårdare lagar (t ex. förbjuda demonstrationer och invandring), mer snutkontroll (tyska inrikesministern kräver fingeravtryck på folks ID-kort) eller satsandet av miljardtals dollar på militär mobilisering är nödvändigt för att konfrontera terroristerna.

Vi måste betala notan för deras politik och deras kris:
- Som krigsoffer, oavsett om det är genom NATO-bomber, eller kapade Boeings.
- Som arbetslösa, vars arbete inte profitabelt kan exploateras längre, som hungriga i Bagdad eller uttråkade i Birmingham.
- Som arbetare som måste jobba röven av oss för företagens överlevande, i Chicago och i Kabul.

Vi får inte låta oss skrämmas av terrorismen eller av statens anti-terroriståtgärder.
Låt oss sabotera de anstiftare som försöker leda oss i krig som "civiliserade/ociviliserade" eller som "troende/icke-troende".
Låt oss kämpa på arbetsplatserna, på gatorna, för ett bättre liv, i vilket våra behov styr. För ett liv som inte definieras av slavarbetet för ett kollapsande system, och som inte riskeras av krig, aktiemarknads- eller flygplanskrascher.

Arbetare mot (krigs-) maskineriet/Prols against the (war) machine
[prol-position@motkraft.net]